OBSERVATORIET |
Åkesta
observatorium ligger 2 ½ km norr om Västerås, på koordinaterna:
Stjärnstugan N 59° 40'05.18", Ö 16° 28'51.36"
Urania N 59° 40'05.56", Ö 16° 28'50.52"
Den nybyggda kupolen är ännu inte helt färdig, byggnation pågår fortfarande. Här
kommer ett lite större modernt teleskop att användas. Klubbhuset används flitigt till
gruppvisningar, möten och undervisning. Som kuriosa kan nämnas att Apollo-programmets
månlandare Eagle (och de övriga fem landarna) var lika hög som vårt nya
observatorium, 6 meter.
Det lilla teleskopet är ett
Schmidt-Cassegrain SCT 9.25" (23 cm) som man tittar i själv med okular
("lupp"). Detta teleskop är byggt med både spegel och lins. Man kan också
använda kamera, för att t.ex. se ljusstarka planeter eller ljussvaga saker som nebulosor
och galaxer, göra mätningar av variabla stjärnor, och följa asterioder eller kometer.
Teleskopet styrs med hjälp av datorer. SCT har en egen navigations-dator inbyggd, men kan även styras från extern dator med navigationsprogram.
I september 2009 besöktes Åkesta observatorium av Arospennorna. De överlämnade en japansk haiku (minidikt), till oss i Åkesta. Författare är Christina Ghiasvand:
| Stjärnhusfantasi - Ljusårssvindeltanke! Himmelsrymdtaklöst. |
Åke Odelberg är
Åkestaobservatoriets grundare. Han föddes i Uppsala år 1900, och år 1903 flyttade
familjen till övre Åkesta gård, som funnits i släktens ägo under långa tider. Han
tog studenten i Västerås och studerade sedan astronomi och fysik på Uppsala
universitet. Efter avslutade studier återvände han till Åkesta och lade i augusti 1939
den första grundstenen till Stjärnstugan.
Redan från början förde Åke noggrann dagbok över alla sina observationer. En kopia av
dagböckerna har skänkts till VARF av Monica Odelberg. Det framgår att Åke var en
generös och gästfri person som ofta bjöd in besökare till "Stjärnstugan".
Knut Lundmark, som var professor i astronomi i Lund 1929-1955 skrev en rolig kommentar i
dagboken den 12 december 1946: "Mitt första besök i Stjärnstugan blev en rik och
stark upplevelse. Jag hoppas att Åke Odelberg inte gör som Fritiof Nilsson Piraten när
han hade bjudit några stycken av oss till sitt Kivikshem på en eftersläckning. Hans
vän och trätobroder Johann Lehman, stadsläkaren i Simrishamn, var med bland oss andra.
Piraten hälsade oss alla och sade: 'Så vill jag hälsa dr Lehman välkommen som för
första och sista gången gästar mitt hem.' Måtte aldrig Åke Odelberg hälsa mig på
det sättet!"
Observatoriet såldes till Västerås kommun den 3 december 1979.
Åke Odelberg avled 1982.

Åke umgicks en del med fotograf Nils Bergström. Tillsammans tog de massor av
fotografier av astronomiska objekt och kvalitén var mycket hög. Nils Bergström den
yngre har i sin ägo en gammal tavla med Åkestas observatorium som motiv, målad av G.
Gehlin 1949 (olja på masonit, se höger). Nils Bergström har även i sin ägo flera unika bilder från Åke Odelbergs tid med sin
Stjärnstuga. År 1961 reste Åke till Nice i Frankrike, för att se och fotografera en
total solförmörkelse. Bilderna blev bra och uppmärksammades även internationellt. En
del av de inramade bilderna som finns i Åkesta har kunnat puzzlas ihop med noteringar som
Åke och hans astronomivänner gjort i dagböckerna. Bilden på Andromedagalaxen togs den 1/1 1946 enligt noteringar i dagboken. Åke Wallenqvists berömmande brev från den 21/11 1945 måste därför gälla ett
tidigare taget foto. Fotot från den 21/4 1939 visar Hassels komet. Åke Wallenkvist har
skickat en bild på kometen taget med "stora
refraktorn" i Uppsala. Åkes bild tål helt klart en jämförelse. I en artikel i
Saxons tidning 1971 (sid1 och sid2) nämner annars Åke att bilderna på Arend-Roland-kometen
1957 var han speciellt nöjd med.
Den klarast lysande stjärnan i Lilla hunden är
Procyon. Messier-objekten M42 och M43 utgör svärdet i Orion. I området föds
kontinuerligt nya stjärnor ur gasmolnen. Åke har också fångat objekten i mindre förstoring och där framgår också de
tre stjärnorna i Orions bälte. Ur anteckningarna kan
bl a tydas att storleken på fotoplåten var 6,5 cm x 9 cm. M51 i Jakthundarna är den berömda Whirlpoolgalaxen som
består av en liten och en stor galax med en gemensam arm vilket kan skönjas på bilden. Anteckningarna berättar också att refraktorn har
använts vid fotograferingen. Dubbelhopen i Perseus
är två öppna stjärnhopar (NGC 869 och NGC 884) som under under klara nätter kan ses
med blotta ögat. Den sista bilden visar de mångbesjungna Plejaderna
eller Sjustjärnorna.
Uppgifterna om Åke Odelberg har hämtas ur boken "Från Kvarngården till
Stjärnstugan" av Monica Odelberg (ISBN 91-971688-0-7), Instant Book, Stockholm
2002.